Höjden av fulhet och misär

Höjden av fulhet och misär var morgonen efter. Jag hade fortfarande inte stått upp. Katetern satt kvar. N plockade upp Svea från mitt bröst och konstaterade att hon var full med baby-bäck. Det svarta sega första bajset som man knappt kan torka av. N hann också konstatera att jag blodat ner hela sängen, förbi de dubbla tjock-bindorna. Avslag. Lätt panik.

Vi tryckte på knappen.

In kommer en stackars barnmorska som först får visa N hur man bäst får bort baby-bäck. Sen får hon ta hand om mig, bädda rent, ge mig frukost och sen hjälpa mig upp och till duschen och av med katetern.
Vilket jobb de har alltså. Efter att de pumpat mig full med dropp, 2-3 påsar så var jag väldigt vätskefylld. N tog kort på mig sittandes på sängkanten, med kisspåsen bredvid och klädd i sjukhus-särk. Svullen. Där nånstans hade vi höjden av fulhet. Och efter det kan det bara bli bättre.

När vi kom hem 3 dagar senare på lördagen var jag fortfarande svullen. Jag hade bara gått ner 2 kg, (och plockat ut en bebis på 3,5 kg) men sen dess har jag gått ner i snitt 1 kg om dagen.
Jag har skrotat stödstrumporna nu, idag har jag haft premiär för jeans (de stora gravid-jeansen) och jag har köpt ett gäng lite snyggare amningsBHar.

Det blir bättre och bättre dag för dag.

Svea kom ut

Vi var en halvtimme sena. Men det gjorde inget för det hade kommit in akutsnitt på morgonen och dagen var fullbokad. Vi var sist ut.

Så istället för kl 12 kom vi inte in förrän kl 15. Jag höll ut så länge jag kunde utan dropp eftersom jag var tvungen att ha sjukhuskläderna på mig för att få droppet.

Jag var inte så nervös förrän vi tog hissen ner och gick mot operationssalen. Jag var mest nervös för operationen. Så jag var tvungen att gråta en skvätt. Personalen i salen såg lite förbryllad ut när jag kom in med gråten i halsen.

Det gick över sen när de hade börjat prata med mig och jag tyckte att de verkade vara vettiga kunniga människor.

Det ser ur som ett kors man ligger på. Lite som jesus. Men först fick jag sitta upp. Ett litet stick i ryggen, lokalbedövning. Sen satte han ryggbedövningen som inte alls kändes farlig. Men jag fick sitta helt stilla. N berättade att det var rätt mycket som han sprutade in men det såg ju inte jag. Så jag konstaterade kaxigt att det där var ju inget.

Värmen spred sig i rumpan och benen. En mycket skön känsla. Lite som första drinken som sprider sig ner i benen fast mycket skönare.

Jag fick lägga mig ner. N satt vid min huvud och de satte upp en skynke. De testade bedövningen med nått väldigt kallt. Och med en elak pincett som de kallade det.

De hade förklarat innan att jag skulle känna beröring men inte kyla, värme och smärta. Men att jag skulle känna beröringen så mycket som jag tyckte att jag gjorde var jag inte beredd på. Så när de skulle sätta katetern kändes det som om nån stod och pillade på klitoris och jag bara väntade på att det skulle göra ont. Men det gjorde det aldrig.

Det kändes inte när de började skära bara skönt när de tog i mig.

2 minuter senare kom en lite lila och skrikande Svea över skynket. Barnmorskan tryckte upp könet i ansiktet på mig och sa att hon och N skulle sköta om henne lite innan hon fick komma till mig. De vägde, mätte och klippte navelsträngen. Sen la de henne på mitt bröst. Hon grät tills Barnmorskan la en uppvärmd filt över henne. Då somna hon.

Det tog totalt ca 40 min i operationssalen. Läkaren började prata om min platta mage och beach 2010 när de sytt klart. Jag blev alldeles lycklig. (den var dock inte så platt sen)

Vi rullades in på uppviket och hamnade i båset bredvid Svenne som uppenbarligen var en missnöjd alkis med bråck. Där låg vi i ca 2 timmar tills jag kunde vicka på tårna. Jag fick en massa dropp.

Sen fick jag en dricka och vi rullades upp på BB. Vi fick ett eget familjerum. Pusta ut.

Jag fick några mackor att äta. N fick middag. Jag tjuvåt på hans middag några tuggor.

Svea sov på mitt bröst hela natten utan att vakna. Jag sov nog ganska mycket, tror jag.

Bebisen i säte

Nu har vi varit på inskrivning på sös.

Sös är sjukt stort. Det tar ca 15 min att gå till rätt avdelning via rätt hiss.

Vi var först på plats eftersom jag bestämt att vi för en gång skull inte skulle komma försent.
Först fick vi se en film. De andra paren släntrade in under filmen och de missade väl inte så mycket.
Efter det fick vi träffa en läkare, en barnmorska och en narkosläkare. Alla informerade och tog prover.

Läkaren skulle dubbelkolla att moderkakan inte satt i vägen för snitt med ett ultraljud och upptäckte att vår bebis ligger i säte!!! Jasså!
Barnmorskan har i veckor minsann känt att huvudet ligger neråt. Men bullen jag från början trodde var huvudet och som hon säger är rumpan är alltså huvudet. Och så har det varit länge. Den har inte vänt på sig. Det hade jag känt.
Nu slipper jag jobbiga vändningsförsök eller otrevliga överraskningar på förlossningen som säkert hade slutat i akutsnitt. Och så har jag ytterligare en anledning till att snitta planerat.

Jag ska fasta från midnatt.
Duscha i morgon bitti.
I morgon ska vi vara där vid 09.30 och operationen drar igång vid 12.00.
Det tar 30 min sen 2 timmar på uppvaket. Sen får jag äta. Det blir många timmar det för nån som jag som gärna vill mörda folk innan jag fått frukost. Men droppet ska tydligen hjälpa mot det där.

Så runt lunch får vi träffa den lilla parveln som ligger i magen.
Nu vågar vi inte lita på könet heller.
Och N måste ha en töntig platsmössa på sig trots att han är rakad. Ha ha ha
Sen blir det 2-3 dygn på sjukan.

Nu kör vi!

Lycka till

Nu har folk börjat säga ”lycka till“.
Eftersom jag träffar dem sista gången innan det är dags. Det är ju gulligt.

Men “lycka till” säger man ju när nått kan gå bra och det kan gå mindre bra.
Vilket har fått mig att inse att det kan ju faktiskt gå mindre bra. Och så har jag blivit nervös.

Men det finns ju ingen anledning till att tänka så. Eftersom jag ändå inte kan göra något åt det.
Så det är smartare att tänka positivt.

Det kommer gå bra och bli fantastiskt.

Jag har gått upp några kg till. 24 kg plus nu.
Och det är tungt nu. Jag sover mer och är mer trött. Och mer hungrig känns det som. Undrar om den här hungern släpper sen.
Och hur lång tid saker och ting tar. Innan vattnet i kroppen försvinner osv. Eller om jag kommer hinna tänka på det ens när jag kommer börja tänka på den lilla bebisen istället.

3 dagar kvar..

En vecka kvar

Och jag har nästan boat klart.
Sytt sängkläder, tvättat, lånat babykläder, monterat spjälsängen. bäddat vaggan.

Skulle bäbis vilja komma ut nu så skulle det vara ok.

Det verkar som om det här blir en lätt graviditet ända till slutet. Jag tror inte jag har några förvärkar ens. Känns inte så. Visst spänner magen ibland men nån värk känner jag inte.
Sista veckan har jag bokat upp lite sociala aktiviteter men ganska lugnt blir det.
Ska sova mycket tänkte jag. Om det går. Sova middag i Ns fåtölj.
Ska hälsa på på jobbet, sista besöket hos barnmorskan inför.

Vecka 39 börjar snart.

Baby-rummet

Nu är renoveringen klar.. lite inredning kvar..

Inköp!

Jag och min mamma tog en heldag och gjorde de grundläggande inköpen.
Bara det som behövs. Och så lite till. Plus lite inredning till nya babyrummet.

Ikea och sen ett besök på Babyland.

Ikea går bra, men Babyland känns främmande.
Vilken storlek har vår nyfödda i bomullsmössa? Hur ska jag veta det? Det finns flera system oxå. Där inne var jag helt nollad. Och hade slut på energi. Men det viktigaste finns nu i alla fall.
Hur länge har de bomullsmössa på sig? He he Det är sånt som kommer visa sig om 2 veckor när min kropp ska delas i två.

Detta är första veckan som föräldraledig officiellt. Min vikarie är på plats.
Och hittills är jag inte sysslolös. Dessutom är jag stor och lite trött så det är skönt att kunna bestämma hur mycket jag ska göra.

Babyrummet börjar ta form. Tapeterna är kvar sen lite inredning. Men det mesta av inredningen sparar vi tills vi vet vem som ska bo där.

Sen ska jag sy lite också. Ska följa min vän Hs exempel och sy sängkläder till vaggan. Eftersom Ikeas för spjälsäng är för stort. Kanske nästa vecka när jag säkert vill sitta mer stilla.

Nu är det vecka 38

Summera graviditeten

Jag var hos barnmorskan igen innan i veckan.
Hon ville summera graviditeten:

BM: – Ja, jag läser ju här; mår bra, mår bra, mår bra, mår bra, mår bra….
Jag: - Jo, det är väl ett bra sätt att summera det på.

Jag har ju inte så mycket att klaga på..

Förutom att vågen står på 85 kg,
22 kg upp alltså. Nu räcker det tycker jag.
Med 2,5 vecka kvar finns det risk för mer dock.
Kroppen har börjat samla vatten och jag kan knappt gå bort till videobutiken.

Ändå har jag påbörjat mer renovering. Baby-rummet.
Jag börjar och min snickar-man och hans kollega hakar på. Nu bredspackar vi. Eller jag kollar på.
Måla ska jag göra sen har jag tänkt.

Nu är det vecka 37.

Hick hick

Det ligger någon i min mage och hickar.
Ganska ofta.
Det var länge sen jag hickade själv.

Vad är syftet med hickande?