Födelsedagen i brevlådan

I dag fick vi vårt barns födelsedag i brevlådan.
27 januari
Förmöte/inskrivning dagen innan.

Jag är redan nervös.

Nu börjar nedräkningen. På allvar.
5 veckor och 1 dag kvar.

Ingen sex och ingen kärlek

Nu börjar det närma sig och en ny lustig utvecklig sker.
I början av graviditeten var det jag som fick höra folks historier om hur livet skulle bli när vi får barn. Nu när det N som får skräckhistorierna levererade.

Det finns två huvudtema.
1, Din tjej kommer lägga all sin kärlek på barnet och har inget över till dig. Du kommer bli oälskad och bortglömd.

2, Du kan glömma det där med sex. Under lång tid. Det blir aldrig detsamma igen. Hennes bröst kommer tillhöra barnet. Dem kan du också glömma.

Samma budskap levererades under föräldrakursen jag gick. Så detta verkar vara något etablerat.
Jag har berättat om när vi pratade om sex efter förlossningen: http://grodd.wordpress.com/2009/09/04/f-kurs/
- Du kommer inte ha lust! Och mellan raderna: – Killar, glöm att ens försöka!

I en film vi såg handlade det om att knyta an till barnet och hur fort det kan gå. En kvinna i filmen sa att om hon tvingades välja mellan sitt barn och sin kille skulle hon från början välja sin kille eftersom det tog lite tid för henne att knyta an till barnet. Men nu, skrattade hon, nu skulle jag välja mitt barn så klart! Som om det vore det mest naturliga i världen.

Jag kan inte hjälpa det, men jag har svårt att tro att den här typen av normer florerar på de lesbiska föräldrakurserna. Stackars heterosar alltså!

Min uppfattning är så klart en annan.
Dr Phil har sagt nått smart en gång. Han sa att man har ett konto med kärlek för varje barn och ett för sin partner som aldrig sinar. Dvs. ingen konkurrerar med någon annan. Och jag håller med. Jag tror man är ute på hal is om man tillåter sina nära och kära konkurrera om ens kärlek. Eller om man listar vem man tycker bäst om. På frågan om vem man skulle välja ska man svara att man inte skulle välja. Alls. Det vore det självklara svaret på det. För varför skulle man?
Varför begränsa sig och sin kärlek?
(Vill du ta det ytterligare ett steg längre kan du läsa på om polyamori)

När det gäller sexet så tror jag att en rak och öppen kommunikation är nyckeln.
Din partner ska veta att anledningen till att du inte är lika het i bingen är att du är helt handikappad på grund av din graviditet, att du har ont i mutten eller brösten som förvandlats till mjölkmaskiner. Inte pga. att du glömt bort honom/henne eller inte längre är intresserad av sex. Då blir det lättare att hitta lösningar som funkar för båda.
För helt ärligt..? Ointresserad av sex blir du aldrig. Det är omänskligt.

Klart för snitt

Jag och N var på sjukhuset och träffade en läkare. Hon godkände snittet.
Men jag glömde bort argumenten lite. Jag sa som jag kände istället. Det känns inte naturligt. Och om N kunde så hade han fått vara gravid.
Läkaren:
- Så det är ditt sätt att hantera graviditeten? Du sträcker dig så här långt med där går gränsen?
Ja, precis.
Sen frågade jag om skräckhistorierna jag hört om att kejsarsnittfödda oftare får cancer och diabetes. Det var så klart inte sant. Precis som alla andra myter och faktoider som florerar runt snitt.

Datumet kommer på posten.
En barnmorska ska planera in när vårt barns födelsedag ska bli. Först blir man kallad till inskrivning sen går man hem och kommer tillbaka när det är dags 7-10 dagar innan beräknat.

Nu är det vecka 34

Naket

Åh, nu blir det lite naket.

När jag inte känner mig så sexig så är det roligt att få vara det. Jag har modellat lite.

Aj, mitt huvud

Jag var hos barnmorskan i veckan för att mäta magen igen.

Hon frågar alltid hur jag mår. Och jag svarar alltid bra. Och sen blir det svårt att hitta på samtalsämnen.
Men denna gång svarade jag att jag har ont i huvudet, så nu kunde vi prata om Alvedon, havandeskapsförgiftning och blodtrycket vi snart skulle ta. Lite nöjd var hon ändå. Jag gissar att det här är det vanliga scenariot på dessa träffar.
Men efter blodtryckskollen som var lika lågt som vanligt så var vi tillbaka i normalläge. Ingen komplikation i sikte.
Även järn, blodsocker var perfekt. Bäbisen låg med huvudet neråt och magmåttet följde kurvan.
Jag fick tips om att inte ligga helt på rygg utan lägga en vikt filt under halva kroppen. Ett fantastiskt tips. Nu sover jag mycket bättre. Bäbisen trycker annars på nått stort blodkärl tydligen. Hon kan sina grejer min BM.

Min remiss hade fastnat i systemet mellan BM och sjukhuset så jag har fått ringa och tjata lite. Nu ska jag bli kallad snart dock. Så jag får säga alla de magiska nyckelorden. Sen får jag mitt datum.

Jag har dock fortfarande huvudvärk och en förkylning i kroppen så idag är jag hemma och vilar.

Eftersom jag inte tänkt jobba längre än till årsskiftet så blir det några veckor innan bäbisen kommer utan lön. BM föreslog att vi kunde se hur jag mår och om det gick att sjukskriva mig i det glappet. Med motiveringen att många vill ju spara sina föräldradagar tills bebisen kommer. Intressant…
Om jag fortsätter må så här bra så ska det bli intressant att se om hon lyckas med det. Och då visar det ju sig att försäkringskassan har rätt när de inte alltid betalar ut pengar till gravida.
Med Sveriges generösa föräldraförsäkring så tycker jag att det är småsnålt att behöva hålla på med sånt.

Vågen står på 81 kg.
Stödstrumporna är på.
Jag får chansa lite när jag rakar bikinilinjen.
Nu är det vecka 33.

Hormonkärring

Jag brukar säga att jag inte är som en vanlig tjej. N brukar hålla med mig.
Två kvällar den här veckan har jag dock gnällt och skällt på stackars N.

Ena dagen för att han var på dåligt humör. Usel planering tyckte jag att han hade och jag kände mig liksom tvingad till att gnälla på och ifrågasätta honom. Ända tills vi skulle sova och han avslutade med:
- Lägg av nu! Du har fan förvandlats till en vanlig tjej!

Nästa dag försökte jag förstå mig på försäkringskassans hemsida och föräldrapenningen. Och så e-legitimationen. Fuck, hur svårt ska det vara? Jag jobbar med sånt här och deras tjänst och information är helt värdelös. Sen gav jag upp och skällde ut N för att vi ”inte pratat om det här”. Trots att det inte finns nått mer att prata om egentligen. Jag grät och skrek.
N skrattade åt mig eftersom han insett att det inte var jag utan hormonkärringen som var i farten.
Han: – Vad gråter du för egentligen? Finns det något att vara ledsen och arg för?
Jag: – Nä det finns det inte… buhuu.

Som tur var för N höll det bara i sig i 2 dagar.
Nu är jag tillbaka. Glad, lugn och utan spår av gnällighet. Försäkringskassan får han hjälpa mig med dock.

Kiss i väskan

Det är inte varje dag man går runt med sitt eget kiss i väskan.
Men jag gjorde det när jag skulle till BM i onsdags. Morgonkisset.
Kisset såg bra ut tyckte hon, och trycket och magmåttet och hjärtljuden. Oj, va bra allt är. Och jag mår så himla bra också.

Hon kan dock känna hur bäbisen ligger så det jag trodde var fötter är nog händer. Och det jag trodde var huvud är nog rumpa.

Sparkarna och lekandet har jag fortsatt med. Jag kommer på mig själv med att pilla på min mage mest hela tiden. Lite för mycket kanske.
Min nära vän L fick känna 3 snytingar genom magen igår. Hon blev helt lycklig och till sig och sugen på barn själv. Det är roligt och dela sparkar.

Nu är det vecka 31.

Slutat cykla

Jag höll på att bli överkörd av en taxi.
Så jag bestämde mig för att sluta cykla nu.
Jag tar normalt risken att råka ut för cykelolycka. Jag har hjälm av den anledningen. Och jag har bara kraschat i en bildörr en gång. Med ett blåmärke som följd.
Jag tycker att motionen jag får är mer värd än risken jag tar.

Vardagsmotion i all ära. Men nu känns det som jag tar en extra risk.
Ett styre i magen just nu och jag skulle inte förlåta mig själv. Så viktigt är det inte att jag rör på mig. Och jag kan faktiskt gå till gymmet och ta en stillastående cykel. Dessutom är jag stor och otymplig och inte lika snabb på cyllen.

Nu har jag köpt månadskort på tunnelbanan istället.

Vecka 30

Det är vecka 30 nu.

Små fötter

Jag känner små fötter genom magen. I morse lekte jag lite genom att trycka på dem. Då började bebisen röra mer på dem. Och tryckte tillbaka inbillar jag mig. Mysigt.

Och nu börjar det sjunka in på allvar. Att det är på riktigt och att det ligger nån där inne.
Bebisen rör sig nästan hela tiden. Om det är bra eller dåligt vet jag inte men normalt är det. Jag hade hoppats på ett lugnt barn och vissa säger ju att det finns samband mellan hur de är i magen och utanför. Det vet jag inte om jag tror på dock.